En poetisk pärla. En feministisk fackla. 200 sidor läsglädje. Helt annorlunda mot alla de deckare jag vanligtvis läser. En berättelse om kvinnlig vänskap, en berättelse om att bli lämnad och om att finna ny mening och ett värdigt liv. Om att som kvinna söka tröst hos sin mor och hos sin dotter. Huvudpersonen har ordet och hon talar emellanåt direkt till läsaren, en berättarform som jag inte alltid är så förtjust i... men här funkar det alldeles utmärkt fint. Jag känner mig på något sätt delaktig och viktig som läsare. Fånigt kanske, men ok då. Den bjuder jag på. Snälla, läs Siri Hustvedts 'Sommaren utan män'!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar